Lördag och min sista hela dag här. Barnen har varit lediga från skolan och började dagen med att tvätta sina skoluniformer och andra kläder. Sedan har de lekt, ätit lunch och de äldre har varit på dopundervisning. De ska döpas i april i den katolska kyrkan i den församling som skolan och barnhemmet ligger i.
Det har hänt saker här som har gjort att jag fått en del religiösa funderingar, men de tänker jag inte gå in på nu. De kommer inte att förändra mitt liv, inte till det yttre i alla fall. Något som däremot kommer att förändra livet är att jag nu har sex barn. Mina älskade barn där hemma och tre små faddersyskon till dem. Att få vara som en förälder till dem, om än på avstånd, är precis den mening med livet som jag har saknat under en tid.
Trummorna kom sent omsider i kväll och förtjusningen var total. De klappade händerna och tackade mig tusenfalt. Sedan satte musiken igång och vilket drag det blev! De fick vara uppe extra länge, fast inte hela natten som de önskade. Vi ska ju till kyrkan tidigt i morgon, och eftersom det är en bit att gå behöver de vara klara tidigare än skolan börjar på vardagarna.
Den glädje, tacksamhet och kärlek som jag får från både barnen och personalen här, är inte av denna världen. Jag vet att jag har sagt det många gånger nu, en det måste bara upprepas. Fast hur många gånger jag än säger det, känns det inte som om jag kan förmedla känslan. Jag åker härifrån, men mitt hjärta kommer att stanna kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar