Behoven är stora

När jag kom väntade jag mig ledsna och sargade barn. Så fel jag hade. Trots sin tuffa bakgrund; med föräldrar som dött eller övergivit dem, ett liv på gatan med våld och övergrepp, hunger och misär, har de en livsglädje som är helt fantastisk. Här har de fått trygghet och bekräftelse, de får vara barn och de får gå i skola. De har en säng att sova i och det finns baljor och vatten att tvätta sig och sina kläder i. De är lyckliga. De är verkligen lyckliga. Det är en lycka som man inte ser hos de gladaste av glada svenska barn. De här barnen förstår att uppskatta och värdesätta det lilla de har.

Och det är verkligen det lilla de har. Behöven här är enorma. Dels kan förståss inte de få vuxna här, ge barnen all den närhet de egentligen behöver. Dels är de materiella behoven jättestora. Flera av sängarna som de sover i är i jättedåligt skick, en del har rasat ihop och en del är rent livsfarliga och kan rasa när som helst. De har bara en madrass, ett underlakan och en filt. De kuddar och påslakan som kom från mina reskamrater på Rosa Bussarna blev ett väldigt lyft för de äldre barnen som fick dem.

De har bara en plåtlåda att förvara sina saker i. Många av dem har nästan inga hela kläder. En del har bara ett par skor som blivit för små. De flesta har inga andra leksaker än tomflaskor och annat som de hittat. De har inga böcker. De som inte har någon anhörig som ger dem det de behöver har bara tvål när de får från någon vänlig själ. Toalettpapper får de när skolans pengar räcker till att köpa det.

Det finns en rutchkana och en gungställning på gården men gungorna är trasiga. Ute leker de med bildäck som de springer och rullar, några bollar och ett hopprep. En kille brukar gå och dra en liten vagn som han har byggt av en plastlåda och fyra kapsyler.

Till skolundervisningen finns nästan ingen material. De har skrivhäften och pennor och skriver upp allt som läraren berättar. Någon enstaka bok finns det klassuppsättning av, men i de flesta ämnen finns bara en eller två böcker. Det finns inga kartor, inga läseböcker, inga barnböcker, inget annat material. Eftersom det inte finns någon el här, kan de inte använda filmer eller datorer i undervisningen.

Maten räcker så att alla blir mätta, men den är ensidig och enformig. Vi har inte ätit något kött på hela veckan, nästan inga grönsaker och frukt bara en gång.

Det finns ingen el, vattnet måste vevas upp för hand ur brunnen, det finns inga duschar och bara fyra toaletter för alla barn, samt två för de vuxna.

Men konstigt nog; det är inte behoven man slås av när man är här. Det är glädjen och tacksamheten. Och nu har de tre trummor som jag köpte åt dem idag. Dansen dör aldrig och hädanefter kommer de att minnas mig när de dansar, sjunger och spelar.