Idag bär det norrut igen, fast i sakta mak, med stopp i Uddevalla, Sveg och Umeå innan jag åker till Skellefteå. Hur mitt liv kommer att se ut sedan står skrivet i stjärnorna. Jag har ingen bostad, för lite jobb och framför allt; vet inte vad jag vill.
Resan, och framför allt sista veckan, har förändrat mitt liv. Det låter som en klyscha, men det är sant. Jag omvärderar nu mig själv, min livsstil, till och med mina värderingar. Vad det kommer att innebära när jag har landat, vet jag inte. Landat har jag inte alls gjort. Mina tankar är ständigt i Afrika, särskilt bland barnen på Baraka za Ibrahim i Kamulu, och framför allt hos Kinuthia, Peris och Kurio. Jag tänker på dem ständigt och längtar efter dem.
Jag har ännu inte börjat sortera bilder. Det ska bli gjort, men det har inte känts angeläget ännu. Tids nog ska jag sätta igång med det och då kommer det bilder i bloggen.
En bild ska jag i alla fall lägga in nu. Det är ett kinderägg; tre i en: mina underbara barn.
Förstår att det finns mycket som ska smältas och falla på plats. Låt det ta sin tid! Du är en klok kvinna Elisabet så du landar nog. Kan tänka mig att viljan att försöka hjäpa dessa människor som du träffat är stor. Känns bra att kunna bidra om du kommer att ordna nått. Hör av dig i så fall. Kram A-K
SvaraRaderaHej igen! Jag började förstås att läsa i fel ände!! Har nu läst allt det senaste du lagt in. Tårarna har trillat nerför mina kinder!! Vilka upplevelser!! Förstår att du längtar tillbaka!! Nog är det fantastiskt att de har så mycket glädje! Tänk om våra barn förstod på riktigt hur bra vi har det! Det kan man nog aldrig begripa ens för egen del, tills man som du har upplevt det "live" Tack för att du delat med dig!!
SvaraRaderaKram A-K igen=)
Det är glädjande att det jag varit med om kan beröra på något sätt. Tack för dina kommentarer Anna-Karin och för att du vill hjälpa till. Jag ska snart börja samla in grejer.
SvaraRaderaKram!