Vackra Malawi

Torsdag 16 december
Idag har vi kommit till Malawi. Även här är det väldigt grönt och bördigt. Det är folk övewrallt. På landsbygden ser man dem med hacka på åkrarna, säljandes färsk frukt längs vägen eller vaktande sina kor. Barnen kommer springande och vinkar när vi kör förbi. Många går eller cyklar. Alla bär på någonting; frukt, ved, vatten. mjöl, tvätt, barn.

De små samhällena ligger tätt. Överallt är det ett myllrande folkliv. De samlas i skuggan under träden eller vid de små färgglada butikerna som ligger vägg i vägg och erbjuder alla slags varor och tjänster. Längs vägen säljs det frukt, grönsaker, kläder och mycket annat, antingen direkt på marken eller i små stånd byggda av halm, plåt eller papp.

De allra flesta husen är byggda av tegel. De är antingen fyrkantiga eller runda som hyddor. En del tak är platta men de flesrta är sluttande tak av halm, bambu eller plåt.

De två sista kvällarna har vi suttit och sjungit en stund. Det finns en bussgitarr och Jonas är jättebra på att kompa på gehör, oavsett vilken tonart vi börjar sjunga, så det är kul.

Nu har det blivit kväll och jag sitter uppe på busstaket och skriver. Vi kom fram till Kunda beach vid halv sjutiden. Campingen ligger vid Malawisjöns strand. Anders, Tomas och jag tog ett dopp vid sju, i halvmånens sken under en klar stjärnhimmel. Vattnet var pissljummet, jag hade inte termometern (det syns ändå inte vad den visar i mörkret) men det kändes som typ 34 grader. Halv åtta fick vi middag i campingens restaurang och sedan var det lite barumgänge innan vi klättrade upp på taket.

Vi har åkt genom Malawi från väst till öst idag. I huvudstaden Lilongwe åt vi lunch och sedan öppnade sig det vackraste landkskap jag sett hittills under resan; gröna kullar och berg omgivna av bördiga böljande dalgångar. Överallt finns det hyddor och små tegelhus och man ser människorna bruka jorden till allehanda grödor; grönsaker, frukt, sockerbetor och mycket annat. I de små samhällena flockas de kring marknadsstånden och butikerna. Vid sextiden när vi körde igenom byn som ligger här intill var det ett myllrande folkliv utan dess like längs vägen. Det visade sig sedan att torsdag är marknadsdag i byn.

Idag körde vi också igenom en gummiträdskog. I utkanten av den låg en gummifabrik och där hade man även skogsplanterat gummiträd.

Fredag 17 december
Idag började vi dagen med en guidad tur i byn. Den var mycket intressant och givande. Vi besökte ett hem, skolan, sjukhuset och en liten hantverksmarknad. Förutom att man fick se och lära sig mycket om livet i byn, fick man mycket kontakt med människor. Barnen flockades omkring oss och ville gå med och hålla oss i handen. Några unga killar följde med och berättade om byn. Sedan ville de sälja sina hantverk. En av dem lärde mig att spela Bao, ett roligt afrikanskt strategispel. Jag köpte ett spel av honom som han själv har gjort, och två tavlor med Malawisjön i olika färger.

Stranden här är helt underbar och i eftermiddag har vi bara tagit det lugnt på den. Vattnet är 32 grader, inte 34 som jag trodde i går. I luften är det bara 28 men i solen säkert 40. Luften är fuktig och idag har värnen inte varit att leka med.

Om en stund blir det helgrillad gris på malawiskt vis.

I lördags åkte vi vidare norrut till Kiwata som också ligger vid Malawisjön. Den här platsen är känd för Livingstonia, ett litet ställe ovenför i bergen, där det finns en missionsstation och där utsikten över nejden är slående. Det är 15 km att gå upp för den branta serpentinvägen och blivägen upp är avstängd på grund av reparation. Eftersom det är så hett här på dagarna bestämde jag mig för att inte gå, även om de skulle starta tidigt. Men så frågade Mikaela, som hade varit dålig ett par dagar, och inte kunde gå av det skälet, om det inte gick att ordna bil upp ändå - och det visade sig att det finns en annan väg. Väldigt lång visserligen, men åndä. Vi fick besked att en kille skulle kunna köra upp oss och att det rymdes 20 personer i bilen. En guide skulle också följa med.
När bilen kom visade det sig att det var på flaket det rymdes 20 personer! Vi klättrade upp och fick sitta där och skumpa på en brant, krokiga och stundvis väldigt gropig väg. Oj vad vi skrattade! Det var så himla roligt så det går inte att säga. Att utsikten var vacker, bebyggelsen låg nära, folk vinkade och aporna skrattade (?) gjorde inte saken sämre.
Efter två och en halv timmar kom vi fram till ett högt och jättefint vattenfall i älven Manchewi. Mitt i fallet finns en grotta som man kan gå in i och ha vattnet störtande framför sig, och i en liten "pool" alldeles i början av det, kan man bada. Det var svalt och skönt, gissningsvis runt 25 grader.
Sedan åt vi lunch på en liten restaurang som ligger på den branta bergväggen ovanför den gröna dalgången där älven rinner. Med de höga bergen omrking var det en magnifik plats. Definitivt en av de vackrast belägna restauranger jag har sett. Efter två och halt timmes skumpande ner från berget, kändes det i ryggen och baken, men vi var överens om att det var en av de bästa dagarna hittills!

Nu är det måndag morgon och jag sitter på stranden och skriver. Solen har nyss gått upp och kanoterna med fiskare är på väg mot stranden. Jag är i matlaget idag och egentligen skulle vi redan ha ätit frukost och vara på sedan ett par dagarväg mot Tanzania, men nu väntar vi i stället på en flygambulans som kommer för att hämta en av killarna som är allvarligt sjuk sedan ett par dagar. Han ska köras till Sydafrika. Enligt SOS Internationational är Malawi ett av de sämsta länderna i Afrika att bli allvarligt sjuk i.

Igår när vi kom tillbaka från skumpfärden hände det något väldigt roligt. Magnus kom och sa till mig att jag måste komma till baren för det är Älvsbybor där. Det visade sig att Moa och Julia som är volontärer i södra delen av landet, var här på jullovsemester tillsammans med sitt volontärgäng. Snacka om slump!

Igår kväll fick jag äntligen se en orm. Den var liten och grönaktig och kröp alldeles intill bussen. Jag tror att det var en grön mamba. Antagligen en unge.

Jag höll på glömma att berätta att vi hade en lekafton i lördags när vi hade kommit fram. Vi var indelade i lag och tävlade i olika grenar som säcklöpning, ägg på sked, tre ben, för kort mellan munnen och gör ett så långt klädstreck som möjligt. Det var skitskoj och eftersom vi tog det på dödligt allvar, var det vinna eller försvinna som gällde. Alla, eller för vissa så gott som alla, kläder åkte av och de övriga campinggästerna + de afrikaner som stod och kikade bakom bambustaketet undrade om vi alltid gör så i Skandinavien.... Självklart, svarade vi.

Så gott som alla hus i Malawi är byggda av tegel, även de minsta förråden. Många av dem är hyddformade, men de flesta är fyrkantiga. De flesta har halmtak. Det finns outtömliga resurser av lera i marken här och alla bränner sitt eget tegel. Överallt ser man prydligt travade tegelhögar med små öppningar längst ner. De täcker traven med tegelstenar med lera och eldar i öppningarna. På så sätt blir det fint, hållbart tegel.

Något annat som utmärker Malawi är kasawa. Det är en rotfrukt som man odlar året runt. Roten torkas och stöts till mjöl som man bakar olika slags bröd av. Den kan också stekas i olja och ätas ungefär som chips, eller snarare som stekt potatis, fast de kallar det chips. Kasawans blad är också ätbar och liknar spenat när den kokas. Det är en mycket användbar gröda med andra ord, och man ser kasawafält överallt, vid alla hus.

Som jag redan har skrivit är det ett mycket vackert och grönt land. Bergen är höga och trädbevuxna. På sluttningarna ner mot dalgångarna växer fruktträd och andra odlade växter och myckat annat. I dalarna är stor del av marken uppodlad och man ser människor som arbetar på fälten. Svedjebränning är vanligt och det brinner och ryker lite varstans. I de små samhällenas centrum samlas människorna och köper och säljer varor, pratar eller bara sitter i skyggan under ett träd och tittar.
　
　
　Tegel och KasawaMåndag 20 december