Det är onsdag den 5 januari och klockan är 20 över 2. Vi har nyss ätit lunch på en lyxcamping i Masai Mara. Jag börjar med att skriva något om Masai Mara och beskriver lyxen sedan.
Masai Mara är ett naturreservat i Kenya, mitt i masajernas område. Vi har åkt hit idag i minibussar. Resan tog cirka sex timmar, varav de två första var på hyfsat bra asfaltväg. De övriga fyra lärde mig att det inte finns några dåliga vägar i Sverige. Våra tjälskott är inget att tala om, Manjärvsvägen inräknad. Den första delen körde vi på en asfalterad väg med många stora hål överallt. Jag lovar; en sådan asfaltväg är mångdubbelt sämre än en gropig grusväg! Sedan svängde vi av asfaltvägen och körde de sista två timmarna på en grusväg som helt enkelt inte låter sig beskrivas. Tvättbräda (jo nu vet jag hur fort man kan köra på en sån), gropar, hål, kurvor, buskar, kor, getter, masajer... Och så helt plötsligt, en skylt "Slow down. Bumps ahead". Varför den hade placerats just där är omöjligt att räkna ut.
Vi körde genom små masajbyar med hundratals så många kor som människor. Barnen vinkade och pojkarna vaktade sin hjord.
Nå, om en timme ska vi ut på safari i Masai Mara. Här finns väldigt mycket djur och det anses lätt att få se de fem stora och alla andra djur. Vi stannar här i morgon också, så då blir det en hel safaridag.
Så var det då lyxen. Vi bor på en camping som ligger mitt ute i ingenstans. Den dammiga grusvägen går förbi här, men det är också allt. Vi bor i ett murat skjul med plåttak och en randig presening som innertak. Den är uppspikad med kapsyler från ölflaskor. Dörren är sned och går knappt att stänga.Mot golvet är det en glipa. Man skulle kunna sätta ett hänglås på stänganordningen, men det finns inget. Det ligger en trasig, skrynklig gammal korkmatta på golvet och det enda fönstret är fördraget med en skitig, brun gardin, som är uppsatt bak och fram. Lyxen består i egen toalett med skitigt cementgolv. Toastolen har ingen ring och det går inte att spola, men vi har en hink med vatten som vi kan spola med, fast ingen skopa att hälla med. I kallvattenkranen kommer det lite vatten.
Rummet är möblerat med två smala träsängar med ribbotten och tunna madrasser. På dem ligger rosa överkast. I taket hänger stt snöre där man kan sätta upp kläderna. Smart. Det luktar jord.
Just nu sitter jag utanför rummet på en sten, under ett träd som ger svalkande skugga.
Det härjar en ihållande förkylning ibland oss sedan en och en halv vecka. Ibland när man kommer in i bussen är det som att komma in i ett sanatorium. Jag fick ont i halesen för nio dagar sedan, men kände mig inte sjuk de tre första dagarna och sedan var det bättre på nyårsaftons morgon, men innan kvällen var jag sämre igen och den natten hade jag feber. Sedan dess har jag haft hosta och tjocksnuva som inte vill ge med sig. De två-tre sista dagarna har jag snytit blod, och nu är jag redigt less på detta, men den här värmen är väl för go för virusen kan jag tro.
Igår och idag har jag dessutom varit lite kass i magen. Inget att tala om egentligen, jag tillhör ju de få på resan som inte har haft magsjuka alls och blir dessutom glad om jag någon enstaka gång inte är hård i magen, men en gång i Malawi + igår har jag varit lite lös och den här gången dessutom känt av magen lite, i illamående och magknip. Inget jämfört med dem som varit sjuka dock. Skitsnack är en vanlig företeelse ibland oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar