Måndag 3 januari. Vi åkte från Arusha tidigt i morse. Körde genom maasaiernas land i norra Tanzania och kör nu genom de södra delarna av Kenya där de också bor. Överallt är det kor. Kor, kor och åter kor. Maasaierna får nästan allt de behöver från sina kor och lever ett (numer inte så) nomadiserat liv med dem. Enligt deras traditionella religion gav gud alla kor till maasaierna för att de skulle ta hand om dem. Det gör de också.
Kenya är ännu ett vackert land. I de här delarna är det enorma savanner och stäpper mellan de höga bergen. Jag är förvånad över att det är så platt. Här och var ser man små masaibyar och samhällen, men det är långt mellan dem. I aamhällena ligger de små enkla marknadsstånden och butikerna tätt och många varor är utlagda på marken, precis som i alla andra städer och samhällen i de här delarna i Afrika.
Idag märks det plötsligt på olika sätt att vi närmar oss slutet av resan. Folk har börjat prata om att de är hemma om en vecka, vad de ska göra när de kommer hem och så vidare. Toleransen är lägre än vanligt och det känns som om det gror en del irritation under ytan. Det är inte alls konstigt på något vis, tvärtom är jag fortfarande förvånad över att toleransen varit så stor hela tiden och irritationen så liten.
Men visst har det sina sidor att resa så här i grupp. Man är begränsad till att följa gruppens organisation och planering, och det är inte alltid som man själv skulle ha velat göra. Å andra sidan behöver man inte ordna någonting själv, utan får lägga sin tid och ork på att bara uppleva. Och det är ju inte så bara!
För två veckor sedan skrev jag förresten ner vilka för- och nackdelar jag tycker (tyckte) det finns med en sådan här resa. Jag gjorde det som ett blogginlägg, men bestämde mig för att inte lägga ut det. Kanske kommer jag att göra det så småningom, när tiden har gått lite, och jag vet om jag tycker lika då.
Nu har det blivit kväll och jag sitter uppe på taket och skriver. Vi är på en camping i Nairobi. När vi hade kommit fram och installerat oss, gick vi till en italiensk restaurang som ligger nära. In till centrum är det ganska långt. Antagligen blir det att åka dit i morgon.
När vi började närma oss Nairobi blev landskapet torrare och kargare. Kenya verkar vara mer industrialiserat än de andra länderna vi varit i. Först såg man industrialiserat jordbruk, det vill säga, enorma odlingar med stora växthus och maskinell skötsel. Närmare staden finns flera olika industrier. Vi körde genom Nairobi. Här som i andra afrikanska storstäder är trafiken obeskrivligt tät och trång och det tar tid att ta sig fram. Det är mycket folk överallt, särskilt vid marknaderna.
En annan sak som utmärker åtminstone de delar av Kenya som vi kört igenom är vägarbete. Hela landet verkar vara ett enda jättevägarbete. Korta sträckor är det ny fin asfalt, men större delen av vägen är uppgrävd. Detta låter bra (när det blir klart) och är naturligtvis till fördel för befolkningen, men dessvärre är det del i ett större och mindre bra sammanhang. Vägarbetena är en del i den nya exploatering av Afrika som andra länder ligger bakom. Det är Kina som bygger vägar här, och naturligtvis gör de det inte för att vara snälla, utan för att själva tjäna på det. Det de är ute efter är gruvexploatering. Det finns med stor sannolikhet mycket obrutet i de vulkaniska bergen, metaller och ädelstenar. Det gäller inte bara i Kenya, utan även i andra länder i den här delen av Afrika, och kineserna vill äga de gruvorna. En del arbetstillfällen skapar de säkert, men inte sällan är även arbetskraften kinesisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar