Nära Kilimanjaro

Torsdag morgon, 30 december. Nu sitter vi på bussen igen. Vi har sovit på en lastbilsparkering i natt och startade halv 7 för att komma fram til Arusha så tidigt som möjligt. I går åkte vi från Zanzibar och samtidigt som det kändes bra att dra vidare så var det lite sorgligt för jag lämnade kvar en bit av mitt hjärta hos världens gulligaste masaj, Eledani, som jobbar i hotellrestaurangen där vi bodde. Underbara ögon och octt fantastiskt leende, vackra tänder och konsten att titta djupt i ögonen så man bara smälter, är bra egenskaper när man jobbar som "inkastare" och smyckeförsäljare. Han var hur go som helst och lyckades se uppriktigt sorgen ut när han önskade att jag skulle komma tillbaka snart. Jag föll såklart platt som en fura :) Och jodå, jag har kort på honom. Ska lägga ut det någon dag. Kanske.

För att sammanfatta Zanzibar så är det en mycket vacker och bördig ö med palmskogar, dignande fruktträd och fantastiska vita stränder med turkost vatten. Ön har präglats av araber och perser och en stor del av befolkningen är muslimsk Språk, musik, dans med mera är afrikanskt. För att inte tala om den nedtaggande livsrytmen. Hakuna matata.

När vi hade åkt över till fastlandet med båten tog det nästan tre timmar att ta sig ut ur Dar es Salam. Trafiken i den staden är en värld för sig. Det måste vara lukrativt att sälja dricka och snacks i korsningarna... Vi körde förbi (och blev stående vid) en stor marknad där precis allt finns att köpa. Fullt med folk som säljer och köper eller bara är där.

Nu kör vi mot nordväst i Tanzania. Här är landskapet lite kargare igen, men ändå grönt, fast med lägre träd och buskar. Sedan Dar es Salam har det vi stort sett vari en enda lång stakmota.Det är inte lika tätt befolkat utan mer spridda hyddor med stora vidde emellan. Här och var är bebyggelsen samlad till små centra där kommersen blomstrar med högar av frukt, grönsaker och obegrundlliga prylar..
.
Magåkommorna härjar bland oss och nu är vi inte många kvar som har klarat oss. Av naturliga skäl blev det mycket skaldjur under de nio dagarna vid havet och även om också jag åt en del skaldjur och inte har blivit sjuk, så tror jag att det finns ett samband. Själv har jag varit småförkyld i tre dagar, men nu är det bara lite skrovel i halsen kvar. Det var förresten flera som blev förkylda också när vi kom till Zanzibar. AC:n tros vara förklaringen.

Nu har det hunnit bli kväll. Vi har kommit fram till en fin camping utanför Arusha och har ätit - gissa vad! Köttbullar och potatis med lingonsylt! Mannen i familjen som äger campingen är svensk och de har bott i Sverige i många år så den vuxna dottern (som verkar ha huvudansvaret) pratar perfekt svenska. Att köttbullar kunde smaka så gott i Afrika, trodde jag inte.

I morgon blir det en tur in till stan för att bland annat gå på marknad. På kvällen har vi gemensam nyårsmiddag. Det ska bli trevligt.

På vägen hit körde vi i flera mil med utsikt mot Kilimanjaro, men tyvärr var det för molnigt så det enda vi såg var bergen framför och molnen som toppen ligger bakom.

Många rapporterar om temperaturen där hemma. Stämmer det verkligen att det inte har varit varmare än -20 sedan jag for??? I så fall valde jag ju sannerligen rätt höst att åka! Hittills har jag aldrig längtat hem, även om jag har haft några akut-il av längtan efter barnen. Två saker ser jag dock fram emot att få göra när jag kommer hem; äta surströmming och åka skidor!