Öken, öken, öken, öken, öken, öken, öken, öken, öken, öken.

Det är måndag den 22 november och första dagen i Namibia. Vi ska längre norrut i landet och kör hela dagen idag. Vi stannade vid en rastplats längs vägen och lagade lunch och har sedan stannat i staden Keepmanchopndär vi hann promenara runt en stund medan köksteamet handlade mat för ett par dagar.

I södra Namibia är det platt och sandigt med torra växter på marken och enstaka träd. Ibland ser vi höga berg. Vägen genom denna ökenliknande stäpp är spikrak i mil efter mil. Chauffören måste ha det tråkigast. Vi andra roar oss med spel, prat och skratt. Eller så läser, skriver eller sover vi.

Tisdag
I natt sov vi för första gången i bushen, det vill säga på en rastplats mitt på stäppen. Solen gick ner över det milsvida platta landskapet när vi stannade. Vi fick se en magnifik solnedgång och sedan en mycket vacker kvällsrodnad. Strax efter kom månen som var så gott som full, upp och lyste upp landskapet. Jag har aldrig förr sett så stora platta ytor. Om man ställde sig och tittade runt såg man den torra, platta stäppen åt alla håll ända till horisonten.

Natten var händelserik med en långtradare med det längsta släp jag någonsin sett som körde fast i den enda ler- och vattenpölen på flera mils avstånd, tre andra långtradare som stannade och en person med okända avsikter som stannade sin bil mellan bussarna men åkte iväg igen när han insett att folk var vakna. På taket var det ovanligt mycket snarkande och jag roade mig med att ligga och titta på fullmånen när jag inte kunde sova.

Att kissa bakom en buske eller sten är för övrigt ett passerat stadium. På stäppen kissar vi bakom en torr grästuva.

Idag är jag i matlaget så jag började dagen med att göra frukost tillsammans med tre andra och vår eminenta kokerska Jenny. Vi hade vatten med oss i dunkar och hade handlat all mat dagen innan.

Längs vägen har vi sett springbock (små antiloper), vildhästar och en struts, förutom får, getter, kor och åsnor. Jag har sett jättestora "komockor" men vet inte från vilket djur. Vi körde över en vacker orm idag. Den var smal och ganska lång och hade samma färg som den gula sanden som den höll till i. Det är långt mellan bosättningarna som består av en blandning av stenhus och hyddor. Småvägarna är väldigt små och alldeles röda av ockra. Plötsligt ersätts den platta stäppen av höga berg. Det är obeskrivligt vackert.

Världens högsta sanddyner
I går eftermiddag stannade vi på en camping strax utan för Sossusvlei i Namiböknen. Här finns det enorma sanddyner som är över 2000 meter över havet. Vi steg upp tidigt och åkte till sanddynerna. Gick de 175 höjdmeterna upp på "Dune 45" som sägs vara den högsta (fast det såg inte ut så) och såg solen gå upp över öknen. Det var häftigt. Att gå barfota i den otroligt fina och vackert rödaktiga sanden var väldigt skönt.

På vägen därifrån såg vi onyxer. Det är stora, vilda antiloper med höga raka horn, som är anpassade till att leva i det torra landskapet. Under natten hade några sett schakaler utanför bussarna.

Nästan hela Namibia består av öken. Vi körde timme efter timme på dammiga ökenvägar, ibland helt platta i mil efter mil, ibland så branta att man inte trodde att bussen skulle ta sig upp. Ökenlandskapet är väldigt fascinerande och på sitt eget sätt också varierande. Det har många olika nyanser av gult, rött, grönt, grått och svart och består av allt från finaste tänkbara sand till smågrus, sten och berg. På en del ställen växer ingenting. På andra ställen växer gräs, låga buskar och enstaka träd. Ofta torra, men ibland gröna.

Vi såg en skalbagge på Dune 45. Den gjorde "traktorspår" i den mjuka sanden. Det finns en del fåglar och i de bevuxna områdena ser man en och annan struts och antiloper. När vi körde igenom ett område med träd såg vi tre giraffer.

Nu har vi kommit till Swakopmund som är en liten stad vid kusten, med öken på alla sidor. Där staden slutar, tar öknen vid. Här ska vi stanna till på söndag. Jag planerar att åka till någon liten ökenby någon dag och kanske på en utflykt där man kan få se öknens smådjur.